Enoch - HENOCHS BOK, 1901

DRÖMSYNERNAS BOK

1-5 Tredje perioden - från Alexander den Store till det grekisk-syriska väldet. 6-12 Fjärde perioden - från det grekisk-syriska väldet till den mackabeiska revolten. 13-19 Hedningarnas sista angrepp mot judarna. 20-27 De fallna änglarnas dom, Herdarna, Avfällingarna. 28-38 Det nya Jerusalem, De överlevande hedningarnas omvändelse, De rättfärdigas uppståndelse, Messias.

ch jag såg imedlertid, att trettiosju *) herdar sålunda hade öfverinseendet, hvilka alla slutade hvardera vid sin tidpunkt likasom de första. Andra emottog dem sedan i sina händer, för att hafva inseende öfver dem, hvar och en under sin tid, hvarje herde på sin egen tid. *) Ett uppenbart misstag, i stället för 34. Se 7 v. Konungarna af Juda och Israel; se inledningen.

2. Sedermera såg jag i synen, att alla himmelens foglar anlände, örnar, avest-foglar, hökar och korpar. Örnen undervisade dem alla. De började att uppsluka fåren, att hacka ut deras ögon och att uppäta deras kroppar.

3. Fåren jemrade sig då derföre, att deras kroppar blefvo uppslukade af foglar. Och jag klagade äfven och gret bittert i min sömn öfver den herde, som hade tillsyn öfver hjorden.

4. Och jag såg, huru fåren blefvo uppätna af hundar, örnar och hökar. De lemnade hvarken kroppar, skinn eller muskler, tilldess endast benen återstodo, och tilldess deras ben föllo på marken. Och fåren blefvo förminskade.

5. Jag såg likaledes vid denna tid, att tjugutre herdar *) hade öfverinseendet, hvilkas styrelsetider, räknade till de förra, utgöra femtioåtta perioder. *) Konungarne af Babylon etc. under och efter fångenskapen. Se inledn.

6. Då blefvo små lam födda af dessa hvita får, hvilka började öppna sina ögon och se, jämrande sig öfver fåren.

7. Fåren beklagade sig likväl icke för dem, ej heller hörde de, hvad de yttrade till dem, utan voro döfva, blinda och förhärdade i högsta måtto.

8. Jag såg i synen, att korpar flögo ned på dessa lam, Att de grepo ett af dem, att de sleto fåren i stycken, och uppslöko dem.

9. Jag såg äfven, att horn vuxo på dessa lam, och att korparna slogo ned på deras horn. Jag såg äfven, att ett stort horn slog ut på ett ibland fåren, och att deras ögon blefvo öppnade.

10. Han såg på dem. Deras ögon voro vidöpna; och han ropade till dem. Då sågo dabelat *) honom, hvilka alla sprungo till honom. *) Ett djur.

11. Och dessutom voro alla örnarne, avesterne, korparne och hökarne sysselsatte att förskingra fåren, flygande ned på dem och uppslukande dem. Fåren voro tysta; men dabelat jämrade sig och skriade.

12. Då stridde och kämpade korparne med honom. De önskade sig imellan att bryta hans horn; men de förmådde icke något öfver honom.

13. Jag såg på dem, till dess herdarne, örnarne, avesterne och hökarne kommo, Hvilka ropade till korparna att bryta hornet på dabelat, att strida med honom och att döda honom. Men han kämpade med dem och ropade att hjelp måtte komma till honom.

14. Då märkte jag, att den mannen kom, som hade uppskrifvit herdarnes namn och som hade uppstigit till fårens Herre. Han bragte hjelp och lät hvar och en se, att han nedsteg till dabelas hjelp.

15. Jag märkte likaledes, att fårens Herre kom till dem i vrede, hvarvid alla de, som sågo Honom, flydde bort; alla föllo ned i Hans tabernakel framför Hans ansigte;

16. medan alla örnarne, avesterne, korparne och hökarne församlade sig och bragte med sig alla fåren från fältet. Alla kommo tillsammans och bemödade sig att sönderbryta dabelas horn.

17. Då såg jag, att den man, som skref boken på Herrens befallning, öppnade boken af den förödelse, hvilken de tolf sista herdarne *) gjort, och utvisade för fårens Herre, att de förstört mer, än de, som föregått dem. *) De infödda Konungarna öfver Juda efter dess befrielse från Syriska oket.

18. Och jag såg hur fårens Herre kom till dem och tog vredens staf i sin hand och slog jorden, så att hon gick sönder, och alla markens djur och himmelens fåglar släppte fåren och nedsjönko i jorden, och hon slöt sig öfver dem.

19. Och jag såg, att ett stort svärd gafs åt fåren och att de drogo ut mot djuren på fältet för att dräpa dem, och alla djuren och himmelens fåglar flydde inför deras ansikte.

20. Och jag såg, att en tron vardt upprest i det ljufliga landet (4), och fårens Herre satte sig på den, och han (5) tog alla de förseglade böckerna och öppnade dem inför fårens Herre.

21. Och Herren kallade till sig de sju förnämsta vise (1), att de måtte framföra till honom alla de fallna stjärnorna (2) och den förnämsta stjärnan, som först fallit, och de förde dem alla inför honom.

22. Och han sade till den som skref inför honom och som var en af de sju vise: Tag de sjuttio herdarna, åt hvilka jag öfverantvardat fåren och som själfrådigt dödat flera, än jag befallt.

23. Och se, jag såg dem alla bundna, och de stodo alla inför honom.

24. Och domen ägde rum först med stjärnorna, och de blefvo dömda och befunna skyldiga och gingo till fördömelsens ort och kastades i ett brinnande djup, uppfyllt med pelare af eld.

25. Och de sjuttio herdarna blefvo dömda och befunna skyldiga och likaledes kastade i den brinnande afgrunden.

26. Och då såg jag hur ett dyligt svalg, i jordens midt, uppläts, fullt af eld, och de affälliga fåren blefvo framförda och dömda och befunna skyldiga och kastade i den brinnande afgrunden, och de brunno. Men det djupet (3) var till höger om den byggnaden (4).

27. Och jag såg hur de fåren brunno.

28. Och jag stod upp för att se hur han täckte öfver den gamla byggnaden och huru alla pelarna buros bort. Och alla bjälkarna och prydnaderna blefvo samtidigt öfverhöljda och bortförda och lagda på ett ställe i landets sydliga del.

29. Och jag såg hur fårens Herre ditskaffade en ny byggnad, större och högre än den första, och uppreste den på samma plats, där den första stått. Alla dess pelare voro nya, likaså dess prydnader, och större än den gamlas, hvilka man fört bort, och alla fåren voro därinne.

30. Och jag såg hur alla de kvarblifna fåren och alla djuren på marken och alla himmelens fåglar nedföllo inför de fåren och hyllade och anropade dem och lydde alla deras ord.

31. Och därefter togo mig de trenne hvitklädda, som hade fört mig ditupp, vid handen, och när ynglingens* hand fattade min, förde de mig uppåt och nedsatte mig midt ibland de fåren, innan domen ägde rum.

32. Och alla de fåren voro hvita och deras ull tät och ren.

33. Och alla som gått under och alla förskingrade och djuren på fältet och fåglarna under himmelen församlade sig i den boningen, och fårens Herre fröjdade sig storligen, emedan de alla voro goda och återvände till hans hus.

34. Och jag såg huru fåren nedlade det svärd, som gifvits dem, och buro det tillbaka in i hans hydda och hur man förseglade det inför Herrens ansikte. Och alla fåren blefvo införda i den byggnaden, och den rymde dem icke.

35. Och allas ögon blefvo öppnade, så att de sågo det goda, och det fanns bland dem icke en enda, som icke blifvit seende.

36. Och jag såg, att det huset var stort och rymligt och öfverfullt.

37. Och jag såg, att en hvit tjur** med stora horn vardt född, och alla djuren på fältet och alla himmelens fåglar fruktade honom och anropade honom alltid.

38. Och jag såg huru de alla blefvo förvandlade till hvita tjurar. Och den förnämste bland dem var stor och hade stora och svarta horn på hufvudet. Och fårens Herre fröjdade sig öfver alla tjurarna.

39. Och jag hade sofvit midt ibland dem, och så vaknade jag och såg allt.

40. Detta är den syn jag hade under min sömn, och jag uppvaknade och prisade rättvisans Herre och gaf honom äran.

41. OCh därefter började jag häftigt gråta, och mina tårar runno, tills jag ej längre kunde stå ut därmed. De strömmade ned med anledning af det jag såg, ty allt detta skall ske och gå i fullbordan. Och alla människornas framtida gärningar hafva blifvit mig visade.

42. Och i den natten tänkte jag på min första dröm, och äfven öfver den grät jag och var uppskakad, emedan jag hade sett den synen.

Nätutg: Detta kapitels vers 1 - 17 är utelämnade i 1901 års svenska översättning. Här har i stället insatts motsvarande versar från 1826 års sv. översättning.